Det bästa på länge

Men hallå, long time no seen, 40års -krisen graserar. För ett år sedan så började jag spela ishockey igen, det var då 20 år sen sist och då i Nyköping BIS. Det är faktiskt mina småkillars förtjänst att jag började igen. Allt hängade  på deras träningar och matcher gjorde att suget att spela själv bara ökade och till sist fanns ingen återvändo  - bara att hoppa på veteranlaget i hemmaklubben HKH (Hässelby källvesta Hockey). Under senaste året har det tränats och körts en och annan träningsmatch och tidigt i höstas beslutades att vi skulle hoppa på Veteranserien div 2 norra. Det kommer att bli tufft och roligt. 

Ska även göra ett försök att skriva här lite oftare än vad som skett den senaste tiden. Det finns både anledning och behov.

Nygamla hobbys

Som rubriken lyder... Då knoddarna lirar hockey så blev det även så att jag återupptog denna ädla sport. HKH oldboys är laget och består av gubbs med passerat bäst före datum. Men roligt är det.

Back on track

Är tillbaka efter 6 veckor rehab av trasigt knä. Har nu pendlat till jobbet hela veckan och känner mig faktiskt helt ok!

Kallt som f-n

Passade på att trampa lite på Vikingarännets plogade bana. Det blev fem mil i mörker och kyla, sjukt vackert. Tyvärr så djupfrystes mina tår vilket inte var så märkvärdigt när jag satt och trampade, kände ju liksom inte av dem. Annat var det när jag kom in i värmen igen och de började tina. Jag gillar smärta men det här var inte skönt.

Hängbukssvin

Nu måste jag ägna mig åt lite exorsism, jag har blivit lat och bekväm. Med hjälp av gammal hederlig medeltida utdrivning så ska gubben komma i form och latmasken besegras. Varför nu detta? Jo måttet är liksom rågat, the bottom is nådd. Jag är fet, ser ut som ett Hängbukssvin.

Träningen har under de senaste två månaderna kommit på efterkälken, det finns flera orsaker till detta den främsta heter nytt jobb och hack i häl följer förkylningar och annat elände. Men det är ingen ursäkt, bara dålig planering. Allt hade varit lite lättare om jag inte samtidigt proppat i mig så mycket godsaker. Det värsta är att kroppaset verkar gilla det, all mat alltså.

Har kommit igång med cykelpendlingen igen, vilken sätter lite fjong och styrning på tillvaron. 25 mil/vecka känns helt ok, trots kyla och tröga dubbisar.

Målet är att fort som gatan tappa 6 kilo av min underbara kropp. Vi får se hur det går...

Ambitionen är att detta ska ske med hjälp av att höja träningsdosen, fler timmar i sadeln, samt att inte pilla i mig så mycket käk. Konstigt nog så känner jag mig stark i benen och det spritter riktigt bra i backarna trots "ryggsäcken".

Dagdrömma

Sitter här och drömmer om ljumma sommarnätter, man susar fram i halvmörker, ensam och känner sig stark och odödlig.

40 fet och förvirrad

Jag har haft det på känn, åldrandet alltså. Kroppen har långsamt men säkert förvandlats från "vässad spjutspets" till "trögrörlig massa". Så plötsligt var den där, 40 års dagen... Någon frågar -hur känns det? Öh? känns konstigt, särskilt då jag tror mig vara 25. Förvirrande. Försöker att minnas det där avsnittet med Skavlan då han intervjuade den dära snubben som störtade i Anderna och kalasade på sina kompisar för att överleva och sedan vandrade tillbaka över nämda bergskedja till civilisationen Den snubben hade verklig anledning att fundera kring livet, ingen liten 40års kris. Hans reflektion när han kom tillbaka , som dödförklarad, var att: livet liksom bara hade fortsatt där hemma trots att han var dödförklarad. You are dead, and nothing happens. Alltså - du blir 40 och inget händer.

Höva, för att pigga upp kropp och själ så åkte cykelkläderna på och jag begav mig ut på en två timmarsrunda i vintervädret. Väl åter i stugvärmen väntade ett varmt bad med en öl . Kände mig faktisk lite vässad där.