Jag har haft det på känn, åldrandet alltså. Kroppen har långsamt men säkert förvandlats från "vässad spjutspets" till "trögrörlig massa". Så plötsligt var den där, 40 års dagen... Någon frågar -hur känns det? Öh? känns konstigt, särskilt då jag tror mig vara 25. Förvirrande. Försöker att minnas det där avsnittet med Skavlan då han intervjuade den dära snubben som störtade i Anderna och kalasade på sina kompisar för att överleva och sedan vandrade tillbaka över nämda bergskedja till civilisationen Den snubben hade verklig anledning att fundera kring livet, ingen liten 40års kris. Hans reflektion när han kom tillbaka , som dödförklarad, var att: livet liksom bara hade fortsatt där hemma trots att han var dödförklarad. You are dead, and nothing happens. Alltså - du blir 40 och inget händer.
Höva, för att pigga upp kropp och själ så åkte cykelkläderna på och jag begav mig ut på en två timmarsrunda i vintervädret. Väl åter i stugvärmen väntade ett varmt bad med en öl . Kände mig faktisk lite vässad där.
Höva, för att pigga upp kropp och själ så åkte cykelkläderna på och jag begav mig ut på en två timmarsrunda i vintervädret. Väl åter i stugvärmen väntade ett varmt bad med en öl . Kände mig faktisk lite vässad där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar