Det skriks för lite

När jag var yngre och körde bil nattetid så hade jag ett knep för att hålla mig vaken. Jag vevade ner rutan körde ut skallen och skrek rakt ut i mörkret. Det visade sig vara mäkta bra mot trötthet. Det släppte även loss lite agressioner. Skönt. Utförde även detta i grupp, måste varit en märklig syn- bil kommer på ödslig mörk väg, plötsligt körs skrikande huvuden ut ur samtliga fönster för att lika plötsligt försvinna. Allt tyst och ödsligt igen.

Skratta bäst som skratta sist...

Ha, där fick de. Nästan ett år senare har vi höstens första match mot det satans laget som sabbade min handled. Nu sabbade vi deras självförtroende med 0-4. HKH - Vets är starkare, snabbare och vackrare.

Cyklingen har gått sådär, började bra med en brevet och inskränker sig nu mest till trist pendling. Det senaste 1 ½ året har dessutom inte varit så roligt då det ägnats åt skilsmässa. Det börjar nu ordna upp sig och ett nytt boende ska snart invigas.

Det är mycket nu

Nygipsad

Avgipsad, armen är tunn och klen.

• Hmmm... livet bjuder verkligen på överraskningar. I senaset gubbhockeymatchen så blev jag överfallen av en galen motståndare som tyckte att enda sättet att stoppa mig var att yxa till mig med sin klubba rakt över handleden. Det blev inget bra. Ett ligament på ulna i handleden brast - ett senfack heter det visst. Spelade faktiskt klart matchen med en vänster med dålig funktion - vi förlorade. Resultatet blev operation och nästan 7 veckor i gips, magiskt. Kan verkligen inte rekommendera att vara gipsad så länge upp till armhålan. Efter avgipsning återstod inte så mycket av armen, dessutom så hade alla leder slutat att fungera. Nu ca två veckor senare så har jag genom ihärdigt rehabande återfått knappt hälften av rörligheten och kanske 10% av styrkan. Lång väg kvar. Som grädde på moset så kommer mitt liv att förändras big time men av helt andra orsaker, man kan säga att jag får backa sisådär en 20 år. Mer om det senare.