Det skriks för lite

När jag var yngre och körde bil nattetid så hade jag ett knep för att hålla mig vaken. Jag vevade ner rutan körde ut skallen och skrek rakt ut i mörkret. Det visade sig vara mäkta bra mot trötthet. Det släppte även loss lite agressioner. Skönt. Utförde även detta i grupp, måste varit en märklig syn- bil kommer på ödslig mörk väg, plötsligt körs skrikande huvuden ut ur samtliga fönster för att lika plötsligt försvinna. Allt tyst och ödsligt igen.

Skratta bäst som skratta sist...

Ha, där fick de. Nästan ett år senare har vi höstens första match mot det satans laget som sabbade min handled. Nu sabbade vi deras självförtroende med 0-4. HKH - Vets är starkare, snabbare och vackrare.

Cyklingen har gått sådär, började bra med en brevet och inskränker sig nu mest till trist pendling. Det senaste 1 ½ året har dessutom inte varit så roligt då det ägnats åt skilsmässa. Det börjar nu ordna upp sig och ett nytt boende ska snart invigas.

Det är mycket nu

Nygipsad

Avgipsad, armen är tunn och klen.

• Hmmm... livet bjuder verkligen på överraskningar. I senaset gubbhockeymatchen så blev jag överfallen av en galen motståndare som tyckte att enda sättet att stoppa mig var att yxa till mig med sin klubba rakt över handleden. Det blev inget bra. Ett ligament på ulna i handleden brast - ett senfack heter det visst. Spelade faktiskt klart matchen med en vänster med dålig funktion - vi förlorade. Resultatet blev operation och nästan 7 veckor i gips, magiskt. Kan verkligen inte rekommendera att vara gipsad så länge upp till armhålan. Efter avgipsning återstod inte så mycket av armen, dessutom så hade alla leder slutat att fungera. Nu ca två veckor senare så har jag genom ihärdigt rehabande återfått knappt hälften av rörligheten och kanske 10% av styrkan. Lång väg kvar. Som grädde på moset så kommer mitt liv att förändras big time men av helt andra orsaker, man kan säga att jag får backa sisådär en 20 år. Mer om det senare.

Kränkt i Vaxholm

I måndags var det dags igen, HKH vs Vaxholm, div 2 norra veteranhockey. Det gick åt helvete, 3-20. Som tur var så fick jag göra ett mål, annars hade väl självkänslan varit utom all räddnign. Vi ligger sist i tabellen men en målskilnad på -17. Nu kan det bara bli bättre.

En vanlig dag

Uppstigning kl 0600 stel och eländig vacklar ut i badrummet kliar på pungen och kastar ett getöga i spegeln och ryser av åsynen, eller är det bara lite kallt? Lillan har redan vaknat flera gånger , tyvärr utan tydlig anlednig och utan känsla för tid och rum. Knatar ut i köket och drar igång kaffehurran. Snubblar ned för trappan och väcker pojkarna som ligger i koma och är helt ointresserade av att vakna. Haltar uppför trappan och in i köket igen för att tvinga i mig en smörgås, sveper kaffet. Bakar snus. Andas.  Hotar pojkarna med att det blir indragna mutor och tråkgig frukost om de inte kliver upp nu. Kläder på, väskor packas mera snus, in i bilen och iväg till skolan och sedan vidare till dagis. fan strålade det inte lite i armen där. Full fart till infartsparkeringen och en idiotrusning för att hinna med tunnelbanan. Sitter och glor på fula medresenärer. Jobba käka lunch jobba oj måste rusa adjöss. Tunnelbana bil hämta på dagis och skola. Hemma. kl 1630. Skynda iväg till hockeyträning, jobba lite samtidigt som lillan pockar på uppis. kaffe snus. 1930 hockey slut. Middag, fan också det får bli pizza. klockan är 2100.  Försöka få ungarna att lägga sig, svårt, hm konstigt, packa iordnig för imorgon. Snus. Regnar och blåser ute. Shit måste nog sova nu för snart börjar det om igen.

Torsk

I afton körde vi träningsmatch mot MB Hockey, vi kom dit taggade som tusan och hade ett bra lag på pappret... Sedan började målen trilla in 10-1 blev det till slut och vi hängde rätt tungt med huvudena. Nicklas gjorde vår balja och jag fick till fyra riktigt bra chanser som tyvärr motades av MB:s målis. Men vad fan, det är kul att lira och så länge alla ger gärnet och offrar sig i situationerna så är allt ok. Nästa gång då ska vi göra fler mål. Nu ska jag räta ut kroppen och ta en natta macka.

Båt på land

Idag  var det dags att ta upp båten, fantastiskt väder och det faktum att sämre var på väg gjorde denna dag till en fantastisk "ta upp båten dag". Först måste studsmattan väck för annars får inte båten plats på tomten. Monterade ned studsmattan i ett rasande tempo för att sedan slinka ned till grannen Björn som varje år lånar ut sin båttrailer mot en pava vin. Hängde den på dragkroken och for iväg till rampen. Rampen har tydligen haft besök av en traktor och är mer eller mindre ofarbar för en Saab, insåg att jag aldrig skulle ta mig därifrån med båt på trailern, jag slirade mig uppför rampen och kontaktade Mange som har ett tyskt fordon med fyr-krafs. Nemas problemas inte en antydan till hjulspinn. Båten uppe och avspolad, motor av och konserverad. Bra dag noll döda.

Det bästa på länge

Men hallå, long time no seen, 40års -krisen graserar. För ett år sedan så började jag spela ishockey igen, det var då 20 år sen sist och då i Nyköping BIS. Det är faktiskt mina småkillars förtjänst att jag började igen. Allt hängade  på deras träningar och matcher gjorde att suget att spela själv bara ökade och till sist fanns ingen återvändo  - bara att hoppa på veteranlaget i hemmaklubben HKH (Hässelby källvesta Hockey). Under senaste året har det tränats och körts en och annan träningsmatch och tidigt i höstas beslutades att vi skulle hoppa på Veteranserien div 2 norra. Det kommer att bli tufft och roligt. 

Ska även göra ett försök att skriva här lite oftare än vad som skett den senaste tiden. Det finns både anledning och behov.

Nygamla hobbys

Som rubriken lyder... Då knoddarna lirar hockey så blev det även så att jag återupptog denna ädla sport. HKH oldboys är laget och består av gubbs med passerat bäst före datum. Men roligt är det.

Back on track

Är tillbaka efter 6 veckor rehab av trasigt knä. Har nu pendlat till jobbet hela veckan och känner mig faktiskt helt ok!

Kallt som f-n

Passade på att trampa lite på Vikingarännets plogade bana. Det blev fem mil i mörker och kyla, sjukt vackert. Tyvärr så djupfrystes mina tår vilket inte var så märkvärdigt när jag satt och trampade, kände ju liksom inte av dem. Annat var det när jag kom in i värmen igen och de började tina. Jag gillar smärta men det här var inte skönt.

Hängbukssvin

Nu måste jag ägna mig åt lite exorsism, jag har blivit lat och bekväm. Med hjälp av gammal hederlig medeltida utdrivning så ska gubben komma i form och latmasken besegras. Varför nu detta? Jo måttet är liksom rågat, the bottom is nådd. Jag är fet, ser ut som ett Hängbukssvin.

Träningen har under de senaste två månaderna kommit på efterkälken, det finns flera orsaker till detta den främsta heter nytt jobb och hack i häl följer förkylningar och annat elände. Men det är ingen ursäkt, bara dålig planering. Allt hade varit lite lättare om jag inte samtidigt proppat i mig så mycket godsaker. Det värsta är att kroppaset verkar gilla det, all mat alltså.

Har kommit igång med cykelpendlingen igen, vilken sätter lite fjong och styrning på tillvaron. 25 mil/vecka känns helt ok, trots kyla och tröga dubbisar.

Målet är att fort som gatan tappa 6 kilo av min underbara kropp. Vi får se hur det går...

Ambitionen är att detta ska ske med hjälp av att höja träningsdosen, fler timmar i sadeln, samt att inte pilla i mig så mycket käk. Konstigt nog så känner jag mig stark i benen och det spritter riktigt bra i backarna trots "ryggsäcken".

Dagdrömma

Sitter här och drömmer om ljumma sommarnätter, man susar fram i halvmörker, ensam och känner sig stark och odödlig.

40 fet och förvirrad

Jag har haft det på känn, åldrandet alltså. Kroppen har långsamt men säkert förvandlats från "vässad spjutspets" till "trögrörlig massa". Så plötsligt var den där, 40 års dagen... Någon frågar -hur känns det? Öh? känns konstigt, särskilt då jag tror mig vara 25. Förvirrande. Försöker att minnas det där avsnittet med Skavlan då han intervjuade den dära snubben som störtade i Anderna och kalasade på sina kompisar för att överleva och sedan vandrade tillbaka över nämda bergskedja till civilisationen Den snubben hade verklig anledning att fundera kring livet, ingen liten 40års kris. Hans reflektion när han kom tillbaka , som dödförklarad, var att: livet liksom bara hade fortsatt där hemma trots att han var dödförklarad. You are dead, and nothing happens. Alltså - du blir 40 och inget händer.

Höva, för att pigga upp kropp och själ så åkte cykelkläderna på och jag begav mig ut på en två timmarsrunda i vintervädret. Väl åter i stugvärmen väntade ett varmt bad med en öl . Kände mig faktisk lite vässad där.

Kall balle

Det var ett tag sen nu, men jag har faktiskt bytt jobb och är numera konsult... för tillfället i bankvärlden, sicka it-system de har.

Hur som helst så har jag fått lite längre till jobbet : ) får trampa till tegeluddsvägen vilket ger ca 21km enkel resa. Detta har under de senaste myggfria veckorna bidragit till att jag fått frostpung. Typ kalla knän fast i pungen. Oskönt. Gundekallingar och lite "omvårdnad"skulle ordna besvären sa Dr. Sicking, jo hon heter faktiskt så. Dessutom har jag konstaterat att jag är en kyckling då jag knorrar för lite kall väderlek, eller är det åldern? Det är bara några veckor kvar till 40. Ska försöka ta mig ut i busken imorgon och utföra lite självkränk.

Ny ram!

Nya ramen har kommit och prylarna är flyttade. Blev faktiskt snygg med blått och rött.

Ååå vad jag har tråkigt

Snart smäller jag av, tristessen river i bröstet som en taggbuske på en svettig vad. Men ikväll blir det först fotbollsmatch med glinen och sedan en cykeltur.

Sprickan

Cuben

Plastcykel.

En ny hög

Jag pallar snart inte mer.